BVC 7 månader
Har varit på bvc med lillan. Så här ser hennes stats ut:
7 Månaderskontroll på BVC
14/01
Vikt: 8865 gram
Längd: 71cm
Hon börjar bli stor nu dockan. Håller man henne för länge så blir det väldigt tungt. Hon får allt se till att börja gå snart innan mamma knäcker ryggen ;P
Vi pratade väldigt mycket om hennes sömn, det ständiga problemet hos oss. På dagarna är Belle världens goaste unge, hon skrattar och är livlig. Ytterst sällan ledsen, men sen kommer kvällen och Belle blir som förbytt. Hon har svårt att komma till ro och när hon väl gör det så sover hon max i en två timamr sen vaknar med ett hyrsteriskt skrik. Så fortsätter det hela natten igenom och hon somnar inte om förräns hon för flaskan.
Men nu ska vi prova mjölkfri välling och gröt, prova i en vecka sen om det inte blir någon förbättring så ska bvc kontakta läkare.
Känns skönt att det kanske kommer att hända något. Vi behöver alla få sova här hemma och vi behöver lite lugn och ro på kvällarna.
Vi får se hur det går.
Annars flyter dagarna på här hemma, Belle älskar sin gåstol och springer runt som en tok i den. Man får passa sig för hon gillar att köra in i folks ben. Hon har också upptäckt kökslådorna, vilket var mindre roligt. Så nu har vi fått omplacera köksknivarna i väntan på barnsäkerhetsskydden vi ska köpa från Ikea. Helt plötsligt blev dockan mycket mer rörlig :)
Tråkigt är att min mormor ligger för döden på Östra Sjukhuset. Det har gått så ruskigt fort att vi knappt har förstått vad som har hänt. Innan jul ramlade min mormor och fick ett brått i armen. Efter det gick allt åt helvete.
Lunginflammation och sedan hade hon tydligen haft en hjärtinfakt kunde dom se på röntgen på sjukhuset.
Min mormor är dement och har sedan några år bott på ett dementboende.
Men iallafall, så slutade min mormor att ta till sig vätska och dom märkte att hon hade riktigt ont. Lunginflammation ska ju inte vara det skönaste och sedan hjärtinfakt och bruten arm på det.
Så dom började prata om att ta upp henne på sjukhuset igen och då på kvällen, detta var för några dagar sedan så började hon ha andningsuppehåll.
Mamma har sovit där två nätter, vakar vid hennes sida.
Tycker så otroligt synd om min mamma. Mormor är helt förändrad, hon är inte alls närvarande, men hon gapar ibland så högt så att det hörs ut i korridoren. Morfin får hon, så det är nog ångest hon skriker av.
Sedan andas mormor i 30 sekunder, andas inte i 30 sekunder och så håller det på.
Mormor kommer aldrig bli bra igen, det vet vi och det bästa hade varit om hon bara somnade in. Varför kan inte man få dö utan smärta? Varför kan iallafall inte det få gå lätt till. Hela livet är fyllt av smärta, man födds skrikandes, varför kan man inte bara få dö i ro?
Stackars mormor och stackars mamma. Bara det går snabbt nu. 
